Senaste hotet från Vänsterpartiet riktat mot Löfven

Alla tidigare socialdemokratiska statsministrar har vägrat att släppa in Vänsterpartiet i en regering. Att Stefan Löfven (S) inte vill gå till val på att bryta den traditionen är förståeligt, men han är skyldiga väljarna ett tydligt svar – kommer en eventuell socialdemokratisk statsminister tillåta att vänsterpartister får ministerposter

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa om att vänsterledaren Jonas Sjöstedt också otålmodigt väntar på svar. Enligt hans mening har Socialdemokraterna inget annat val än att släppa in dem i en regering. Om inte, lovar Sjöstedt att Vänsterpartiets kommer lägga ner sina röster i riksdagen då de vägrar att aktivt stödja en regering de inte sitter i.

Frågan är nu om det över huvud taget finns ett rödgrönt alternativ. På den ena kanten hotar Vänsterpartiet till sig ministerposter och i den andra kräver Miljöpartiet både ministerposter och att Löfven tvingar Karin Wanngård (S) att bryta sitt löfte om Förbifart Stockholm. Ett regeringsalternativ som bygger på hot och misstro är inget alternativ utan helt enkelt ett skräckscenario.

Stockholmare blir stora förlorare på rödgrön kompromisspolitik

Vid gårdagens kommunfullmäktigesammanträde togs flertalet viktiga beslut. En offensiv cykelplan som ska fördubbla antalet cyklister i staden samt markanvisning och detaljplaner för mer än 1 000 nya bostäder är bara några exempel. Stockholmsalliansen har en tydlig framtidsinriktad agenda och för varje kommunfullmäktige ser vi till att staden tar ett steg framåt. Något liknande ser vi inte hos oppositionen.

Att leda Stockholm innebär att ta ansvar för stadens utveckling och bostadsbyggande – ett ansvar som oppositionen inte är redo att ta. Något som blir allt mer tydligt för varje kommunfullmäktige är att oppositionen står utan gemensam vision för Stockholms framtid. Medan Miljöpartiet i går valde att rösta emot en detaljplan för 165 bostäder i Kristineberg tog Vänsterpartiet strid mot att bygga 850 bostäder i Bromma. Hur Socialdemokraterna tänker sig att forma ett eventuellt samarbete efter nästa val är för mig obegripligt. Risken är betydande att Karin Wanngård i ett sådant läge tvingas offra viktiga satsningar för jobb, transporter och bostäder i tuffa förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Några 100 000 nya bostäder till 2030 kan en röd-grön majoritet inte leverera, det visade sig tydligt igår kväll. Klart är att stockholmarna blir förlorare om de rödgröna får ett tillfälle att kompromissa fram beslut i Stockholm.

Delar Wanngård (S) Vänsterpartiets och Hellmark Knutssons (S) negativa inställning till Söderstadens utveckling?

Med förvåning tar Socialdemokraterna i landstinget, med Helene Hellmark Knutsson (S) i spetsen, armkrok på Vänsterpartiets negativa inställning till utvecklingen av Söderstaden. Den stadsdelsutveckling som nu sker i Söderstaden inkluderar numera världens första centralt belägna IKEA-varuhus, en galleria samt nya bostäder och kontorsplatser. I år invigs också Stockholms nya multiarena, Tele2 Arena. De satsningar som görs skapar både nya arbetstillfällen och efterlängtade bostäder i Söderort.

Bostäder har hela tiden varit ambitionen att lyfta fram liksom att försäkra en god kommunikation till och från området. Som jag skrev på bloggen i går finns redan långtgående planer som kommer att tillgodose båda dessa delar. Trots det väljer (S) att gå armkrok med (V) och kritisera de stora möjligheter som nu öppnar upp sig. Frågan är var Karin Wanngård (S) väljer att landa i frågan? Kommer hon att stödja utveckling av Söderstaden eller ställa sig sida vid sida med Hellmark Knutsson och Vänsterpartiet?

Reflektioner från gruppledardebatten

Det var inte många svar jag fick från Karin Wanngård vid budgetdebattens inledande gruppledardebatt. Socialdemokraterna säger nu att de vill utmana vår jobbpolitik. Med vad undrar man då? Deras huvudnummer är den s.k. “Sigtunamodellen” där ansvaret för bidrag till arbetslösa flyttas från kommunen till staten. Men vänta nu, ger det fler jobb? Vad vi moderater kan leverera är starka finanser som skapar utrymme för offensiva investeringar – 1,4 mdr på ett nytt studentcampus på Albano, Life-science i Hagastaden, ny spjutspets för miljön i Norra Djurgårdsstaden. Jobbtorgen som vi införde 2008 har öppnat möjligheten för 17000 stockholmare att gå från bidrag till egen försörjning genom arbete eller utbildning. Till dessa jobbtorg röstade Socialdemokraterna nej.

 
Bilden ovan en visionsbild på nytt studentcampus i Albano

Med Miljöpartiets Daniel Helldén debatterade jag främst behovet av kommunikationer för den växande staden. Miljöpartiet har en växande lägg ner och stoppa lista. Bromma, med 2 miljoner årliga resenärer, skall läggas ner, Förbifarten och Österleden skall stoppas. Min fråga hur stockholmarna i framtiden skall ta sig till jobben klingade obesvarad.

Vänsterns Ann-Margarethe Livh talade om stockholmskvinnan Lena i Hökarängen som jobbar i hemtjänsten. Jag välkomnade det exemplet, just Lena har vunnit på Alliansens politik, nationellt och i Stockholm. En dryg månadslön i skattesänkning för att kunna leva på sin lön, kvalitet och valfrihet i förskolan och skolan om Lena har barn, fler möjliga arbetsgivare inom äldreomsorgen om Lena vill gå vidare. I vänsterns samhälle möts Lena av monopol vart hon än vänder sig. Det är Lenas livschanser som ökat med moderat politik.

Ska S lyckas köra över MP?

I dagens DN Stockholm intervjuas riksdagsledamöterna Palm och Damberg tillsammans med sin nyanställda kommunikationschef Lisa Hedin, till vilken man uppenbarligen knyter stora förhoppningar. Första utmaningen för henne är tydligen att Socialdemokraterna i Stockholms stad respektive övriga Stockholms län skall kunna prata med varandra (!?).

Det finns naturligtvis anledning att välkomna att duon Palm/Damberg nu vill stå fast vid att Förbifarten skall byggas. Liknande tongångar kom från Karin Wanngård när hon tidigare i sommar replikerade på en artikel från Ulla Hamilton och mig. Miljöpartiet ska ”köras över” är det underliggande budskapet. Men hur trovärdigt är det? Vi hörde precis samma tongångar från Carin Jämtin förra mandatperioden, men istället körde Sahlin över Jämtin. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vägde tyngre den gången.

Veronica Palm luftar trots det drömmen om att i Stadshuset få bilda majoritet med just Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Och det förstår jag, dessa tre partier finner ofta varandra i olika förlegade och dammiga vänsterståndpunkter; mot valfrihet och modernisering. Men – både MP och V är ju motståndare till Förbifarten, och vem kan lita på att de i en så stor fråga skulle låta sig styras av en socialdemokrati som kanske inte ens har fler mandat än de andra två tillsammans?

Sten Nordins veckodagbok v.16

Hej!

I detta nyhetsbrev är rubrikerna

Sedan sist…
Glad påsk!
Inga skitjobb
Kulturtipset

Sedan sist…

har jag skrivit om att Stockholm är till för cyklister, bilister, fotgängare och andra, att Stockholmare betalar 50% av all skatt, och om Goda nyheter för Stockholms Hamn.

Glad påsk!

Till sist blir det så påsk! Den ihärdigt långa vintern understryks extra mycket av den sena påsken. Länge har vi nu väntat på sol och vila. Å andra sidan verkar vi nu få vårväder med råge som kompensation för detta.

Påsken har en särskild plats i mitt hjärta eftersom den, oavsett om den kommer i mars eller april, ändå markerar vårens början.

Jag gillar våra storhelger. De ger en chans att stanna upp, tänka lite extra på familj och vänner, läsa de olästa böckerna och promenera de ogjorda promenaderna.

Påsken har en god chans att vara en högtid för alla. Vi som får vara lite lediga bör verkligen skänka en tanke till alla de som håller vårt 24-timmars Stockholm igång även under helgdagarna.

Jag önskar även Karin Wanngård en skön påskhelg! Jag tror det kan behövas för det tunga värvet hon står inför, och jag ser fram mot många frejdiga debatter med Karin. Karin och jag har alltid kommit överens på ett personligt plan.

Den politiska skiljelinjen mellan Stockholms socialdemokrater och nya moderaterna verkar nu bli ännu tydligare. Det är arbetslinjen, Förbifart Stockholm, modern kollektivtrafik i alla delar av Stockholm – även i innerstaden – och sunda kommunala finanser.

Det var mycket Karin kastade över bord den första dagen. Något lär hon kanske ångra. Vi får se.

Inga skitjobb

Karin Wanngård är denna veckans politiska nyhet, och jag måste kommentera hennes uttalanden om vad som är bra jobb och inte.

Både Juholt och Wanngård har börjat markera vad som är bra jobb. Genom att brännmärka vissa yrken och vissa uppgifter bidrar de till stigmatiseringen och statusen hos vissa yrken och uppgifter. Det är sorgligt.

Alla arbeten behövs. Försök till exempel att ha en fungerande stad utan sophantering och städning – det går inte.

Att se ned på de som jobbar och sliter, och till råga på allt vilja höja skatten för dessa med låga inkomster, är inte ett sätt för att bygga framtidens jobb.

Som jag skrev i en bloggpost tidigare idag är det

”[D]ags att konstatera att arbetslinjen mer och mer lyser med sin frånvaro hos socialdemokratin.

Var jobb, egen inkomst och försörjning, och inkomster till välfärden, ska komma från är frågor som vi i alliansen har gjort till våra egna. Det hade varit roligt med en fajt om frågorna.

Nu känns det som walk-over från Wanngård.”

Kulturtipset

En kväll framöver ska hela familjen gå och se Tolstojs ”Anna Karenina” på Stadsteatern. Det ska bli spännande!

Tänk på att Stadsteatern har ett utmärkt biljettbokningssystem via hemsidan. Det finns sista minuten-biljetter oftare än man tror.

Trevlig Påsk!

Inte ansvarstagande Wanngård

Peter Wolodarski skriver idag mkt slagkraftigt om kommentaren från den nya S-ledaren i Stadshuset Karin Wanngård. I en intervju i DN ska hon ha sagt att ungdomar inte ska ha skitjobb och ”tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision”.

Jag tror att alla jobb behövs, och att alla jobb är bra. Att svartmåla och stigmatisera en hel bransch, och alla unga som jobbar i en, är inte ett ansvarstagande sätt att formulera riktlinjen för framtidens arbete. Men det kanske är dags att konstatera att arbetslinjen mer och mer lyser med sin frånvaro hos socialdemokratin.

Var jobb, egen inkomst och försörjning, och inkomster till välfärden, ska komma från är frågor som vi i alliansen har gjort till våra egna. Det hade varit roligt med en fajt om frågorna.

Nu känns det som walk-over från Wanngård.