I dagens DN  ryter förra socialborgarrådet, förra stadsdelsdirektören på Södermalm, förra idrottsdirektören mm Inger Båvner i mot Tomas Rudins agerande i klotterfrågan. Rudins ifrågasättande av Stadens strikta linje mot klotter och skadegörelse har kulminerat i en resa till Malmö och egen aktivitet vid en legal klottervägg. Hans syfte med detta utöver publicitet kan man grubbla länge över. Risken är betydande att han har bidragit till att översläta problematiken med nedklottring av t-banan, bostadsområden, skolor, samlingslokaler, pendeltåg etc. Även om han – allt annat vore en sensation – förstås tar avstånd från sådant.

Inger Båvner är respekterad i alla politiska läger i Staden. Med hennes bakgrund kan Tomas Rudin knappast anklaga henne för varken okunnighet eller att springa alliansens ärenden. Men min prognos är att han ändå inte låter sig påverkas.

Men det är inte Tomas Rudin som socialdemokraterna har utpekat som min utmanare om posten som finansborgarråd. Det är Karin Wanngård. Min kollega Ulla Hamilton har redan på Twitter efterfrågat var Karin Wanngård står i frågan om stadens policy mot klotter.

Den frågan tål upprepas. För att ställa frågan på sin spets: hur mycket prioriterar Karin Wanngård t-baneresenärernas vardag?