Tungt nederlag för Stefan Löfven

Nu står det klart, S-ledaren Stefan Löfven blir överkörd av sitt eget parti i energifrågan. Den socialdemokratiska partiledaren har länge varit förespråkare av kärnkraft då den är viktig för Sveriges energiförsörjning. Som ordförande för IF Metall var det en särskild viktig fråga för Löfven då den är avgörande för svensk industri.

Att frågan är infekterad inom partiledning visade sig än mer tydlig i dag när Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson fick uppdraget att offentliggöra partiets ställningstagande.

I dagsläget kan vi bara spekulera i om detta var det första steget mot en gemensam valplattform tillsammans med (MP) och (V). Det ska bli spännande att höra vilka fler utspel som väntar – och vem som får framföra dem när vi närmar oss valet. Att Löfven kommer behöva ge vika för (MP) och (V) fler gånger är uppenbar.

Senaste hotet från Vänsterpartiet riktat mot Löfven

Alla tidigare socialdemokratiska statsministrar har vägrat att släppa in Vänsterpartiet i en regering. Att Stefan Löfven (S) inte vill gå till val på att bryta den traditionen är förståeligt, men han är skyldiga väljarna ett tydligt svar – kommer en eventuell socialdemokratisk statsminister tillåta att vänsterpartister får ministerposter

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa om att vänsterledaren Jonas Sjöstedt också otålmodigt väntar på svar. Enligt hans mening har Socialdemokraterna inget annat val än att släppa in dem i en regering. Om inte, lovar Sjöstedt att Vänsterpartiets kommer lägga ner sina röster i riksdagen då de vägrar att aktivt stödja en regering de inte sitter i.

Frågan är nu om det över huvud taget finns ett rödgrönt alternativ. På den ena kanten hotar Vänsterpartiet till sig ministerposter och i den andra kräver Miljöpartiet både ministerposter och att Löfven tvingar Karin Wanngård (S) att bryta sitt löfte om Förbifart Stockholm. Ett regeringsalternativ som bygger på hot och misstro är inget alternativ utan helt enkelt ett skräckscenario.

Vänsterpartiet vill förbjuda vinster inom kommunala bostadsbolag – Mitt veckobrev v.12

Vänsterpartiet ändrar grundsynen på gemensamt ägande
Vänsterpartiet krävde i ett pressmeddelande den 20 mars att vinster från stadens bostadsbolag inte ska få återinvesteras i samhället. I pressmeddelandet uttrycker Ann Margarethe Livh, Vänsterpartiets gruppledare i Stockholms stad, frustration över att överskotten i bostadsbolagen kan gå till att upprusta skolgårdar, idrottsplatser och sociala projekt. Det är ett minst sagt märkligt förhållningssätt som Vänsterpartiet nu har till vad vi ska göra med kommunens gemensamma resurser. Självfallet ska inte bostadsbolagens reavinster kunna användas vad som helst, men det godkänner inte heller lagen. Men däremot är det mycket bra att bolagen tillåts bidra till goda sociala miljöer i stadsdelarna.    

(V)ill höja skatten istället
Enligt Livhs och Vänsterpartiets förslag ska alla överskott från de kommunala bostadsbolagen öronmärkas till subventionerade av hyror och renoveringar istället som i dag då överskotten går till både renovering och återinvesteringar i samhället. I praktiken är det ett vinstförbud som Vänsterpartiet nu kräver för kommunala bostadsbolag. Utan att ta ordet skattehöjning i sin mun är det precis vad Livh menar när hon säger att Vänsterpartiet vill ersätta vinstuttagen med gemensam finansiering via skattesedeln. Stadens bostadsbolag är välskötta och solida. Vinsterna uppkommer genom reavinster, inte främst överskott av hyror. Och bolagens vinster återinvesteras i nyproduktion av bostäder och renoveringar av miljonprogrammet.

Osäkra konsekvenser med (S)-röst
Debatterna om vinster och skatter kommer även vara besvärliga ämnen för Stefan Löfven på Socialdemokraternas kongress i början av april. Osäkerheten är stor över hur partiet kommer att enas i viktiga frågor som dessa. I dag är det en djupt splittrad socialdemokrati som nästa år söker stöd för att regera tillsammans med oeniga rödgröna kollegor. Vi vet redan i dag att Miljöpartiet kommer göra allt för att tvinga Löfven att backa i viktiga frågor som han står bakom. Förbifart Stockholm är ett sådant exempel. Miljöpartiet indikerade förra året att Förbifarten kan bli en så kallad deal-breaker i en eventuell regeringsförhandlig 2014. Med andra ord är det omöjligt för en person som lägger sin röst på Socialdemokraterna att veta vad konsekvenserna blir. En sak är dock säker, löftet om uteblivna skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare har ingen trovärdighet. Särskilt om Jonas Sjöstedt skulle ställa sig bakom Livhs krav på vinstförbud i kommunala bostadsbolag. 

Veckans blogg

Barn och unga ska få egen socialsekreterare 

Steg mot nödvändig ombyggnation av Slussen

Stockholm skapar mötesplats och forum för hållbar stadsutveckling

Stockholm bygger både hyres- och bostadsrätter

 

Kulturtanken

Vid Svenska Akademins högtidssammanträde i december förra året höll Per Wästerberg en intresseväckande, och förstås välformulerad, föreläsning om servitören, på bl.a. restaurang Östra Station, och författaren Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989). Nu har Per Wästberg utkommit med en bok om Lysholm. Carl-Johan Malmberg i SvD skriver om Lysholm att han ”åstakommer ständigt pärlor i rang med Marcel Proust”. Så det omdömet ihop med Per Wästerbergs engagemang väder ju nyfikenheten på denne rätt glömde stockholmsförfattare.

Med anledning av de två kommande påskveckorna vill jag passa på att önska alla en glad påsk. Veckobrevet återkommer den 12 april.

Trevlig helg!

Stefan Löfvens föråldrade syn på jobbpolitiken inte trovärdig

I Dagens Industri skriver Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven om en viktig fråga, nämligen ungdomsarbetslösheten. Bakom Löfvens retorik kring utbildningens betydelse döljer sig en klassisk socialdemokratisk skenmanöver som Sverige fortfarande betalar för. Mellan raderna erkänner idag Stefan Löfven i Dagens Industri att Socialdemokraterna åter igen ska gå till val på att dölja arbetslösas utanförskap med en rad obligatoriska utbildningar och åtgärdsprogram.


Löfven säger sig förstå verkligheten men håller sig trots detta fast vid socialdemokratins föråldrade syn på såväl arbete som utbildning. Vi moderater har alltid hållit fast i principen att alla jobb är viktiga och förtjänar respekt. Socialdemokraterna har alltid sett ner på exempelvis serviceyrken – och särskilt de som är kvinnodominerade. Det såg vi inte minst under förra valet i ROT och RUT diskussionerna. Då talade socialdemokrater runt om i landet varmt om ROT-avdraget medan de förkastade både RUT avdraget och de som arbetade inom den sektorn. Nu sjunger de på samma melodi igen.

Genom att förkasta yrkesförberedande utbildningar vill Löfven tvinga in människor i akademiska utbildningar med högskoleprioritet. Det är bra att Löfven värdesätter akademiska utbildningar men att tvinga in människor som snarare är mer kreativt och praktisk lagda är fel.

I Stockholm stad möter vi ständigt arbetsgivare som söker kvalificerad arbetskraft. Inom de branscher där det är svårt att hitta kvalificerad arbetskraft finns det flertalet lediga och välbetalda tjänster för de med rätt yrkesinriktad utbildning. Det finns självfallet också en stor efterfrågan på exempelvis utbildade ingenjörer och tekniker. Därför för vi i Stockholm stad en offensiv politik för att stärka Stockholm som kunskapsstad. Detta är ett ämne jag frekvent skriver om på bloggen. Ta gärna del av mina tidigare blogginlägg om våra satsningar på forskning i blivande stadsdelen Hagastaden och den kommande studenstaden i Albano.

Läs gärna också förra veckans veckobrev om vikten av satsning på utbildning här.

Arbetslinjen ska inte underskattas

Allt tyder på att jobbfrågan kommer att dominera valrörelsen nästa år, 2014. Det är bra då vi behöver en seriös diskussion om alternativen som svenska folket kommer stå inför. Vänsteroppositionen vill montera ned Alliansens arbetslinje och debatten måste handla om vilka konsekvenser detta skulle få för svensk ekonomi och sysselsättningen.

Trots Dagens Nyheters negativa rubriksättning i gårdagens reportage om arbetslinjen visar allt på att regeringens största satsning, jobbskatteavdraget, har varit positiv för sysselsättningen i Sverige. I samma reportage konstateras det också att bland annat nystartsjobb och rutavdrag haft tydliga positiva effekter. Rutavdraget har resulterat i både fler företag och färre svartjobb i en sektor som nu sysselsätter många. Resultatet av satsningen på nystartsjobb har enligt Dagens Nyheters reportage varit god och minskat långtidsarbetslösheten.     

Kommunerna har också ett stort ansvar för att hjälpa människor från ett utanförskap till egen försörjning. Stockholm stad för därför också en tydlig och offensiv arbetslinje. För att nämna ett framgångsrikt exempel har stadens satsning på Jobbtorg hjälpt de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Sedan starten av jobbtorgen 2008 har 17 000 person gått från utanförskap till egen försörjning. 

Alternativet till arbetslinjen är Stefan Löfvens socialdemokrater i samarbete med Vänsterpartiet. Socialdemokraterna har inte bara röstat emot jobbskatteavdragen, de föreslog även i valet 2010 att ersätta rutavdraget med butlers i tunnelbanan. Ett liknande förslag om butlers i tunnelbanan kan vi nog inte vänta oss nästa år. Efter rutavdragets tydliga framgång och popularitet hos hushållen har Stefan Löfven valt att övertala partikollegorna att tona ned motståndet. Istället ska Socialdemokraterna bryta sitt tidigare vallöfte om restaurangmomsen, de kommer att gå till val på att dubblera restaurangmomsen. 

Det må vara tidigt att utvärdera restaurangmomsens effekt på sysselsättningen. Restaurangbranschen säger  dock själva att 6 000 nya arbetstillfällen skapades under 2012 till följd av momssänkningen. Inom restaurangbranschen är det många småföretagare som lever på små marginaler och det är omöjligt att mäta hur många jobb som även räddats av momssänkningen. 

Arbetslinjen har inneburit flertalet lyckade satsningar som både skapat nya arbetstillfällen och räddat arbeten som hade försvunnit om Sverige istället hade gått en liknande väg som krisande Sydeuropa. Det är viktigt att löpande utvärdera de reformer som genomförts samtidigt som vi fortsätter att ha en tydlig arbetslinje med fokus på att bryta utanförskapet. Vi ska inte glömma den stora grupp människor som socialdemokratin förtidspensionerade och sjukskrev för att snygga till arbetslöshetssiffrorna. Inom Alliansens arbetslinje vill vi inkludera alla som vill och kan arbeta. Vad vill egentligen dagens (S)?

 

Ett spännande politiskt år – mitt veckobrev v.50


Foto Henrik Trygg

Nu är det dags för mitt sista veckobrev för 2012. Det har varit ett spännande politiskt år, både på den nationella arenan och i stockholmspolitiken. Socialdemokraterna valde till sist en ledare som har sina medlemmars förtroende att leda dem till valet 2014. Stefan Löfven har i år varit en skicklig retoriker. För det är mest i ord som den socialdemokratiska ”förnyelsen” skett. Någon ”mittenpolitiker” är Löfven knappast, utan företräder en traditionell socialdemokrati med höjda skatter och minskad valfrihet. Vi kan samtidigt konstatera att statsminister Fredrik Reinfeldt har ett obrutet rekordhögt förtroende hos svenska folket.

Oppositionen i Stockholm har en ännu mer omodern och traditionell agenda med regleringar och en illa dold misstänksamhet mot stockholmarnas fria val och mot alla de tusentals personer som jobbar för utbildning och välfärd men med andra arbetsgivare än kommunen. Man verkar på allvar tro att fristående förskolor och skolor har rovdrift som främsta drivkraft.

Framtidsagenda
I framtidsbudgeten som vi lagt för 2013 är ett viktigt uppdrag för Stadens hela organisation att redan nu tänka på det Stockholm vi vill ska växa fram efter 2020. Redan 2024 räknar vi med att Stockholms Stad har en miljon invånare. Resan dit har tagit 800 år, resan mot 1,5 miljoner invånare kommer inte ta 400 år utan kanske 25-30 år räknat från 2024. Redan idag måste vi planera för att ett större Stockholm förblir, och utvecklas ännu mer, till en öppen och väl fungerande stad.

Är det inte dags att stoppa tillväxten frågar någon. Mitt svar är entydigt nej. Vi har plats att växa och de människor, företag, organisationer, högskolor med mera som söker sig hit eller väljer att växa här utvecklar vårt samhälle, skapar tillväxt och välfärd. Kloka politiker tar därför framtidsagendan på allvar, och ägnar sig inte att nostalgiskt blicka bakåt mot 50- eller 60-talet.

Skolan
I framtidsagendan kommer skolan, allt från förskolan till universiteten, stå i fokus. 2013 måste bli ett år då vi moderater blir ännu tydligare i skolfrågorna. Jag glädjer mig mycket åt att statsminister Fredrik Reinfeldt nu alltmer börjar ge sig in i diskussionen om framtidens utbildning. I Stockholm kommer vi att följa det goda exemplet.


Bilden ovan är en illustration av nytt studentcampus vid Albano

För övrigt har årets kvasidebatt utbrutit kring just skolan i slutet av detta år. Läx-RUT, det vill säga ett förtydligande att all läxhjälp till skolelever är avdragsgill enligt RUT, har fått en del att gå i taket och hävda att det hotar skolans hela kompensatoriska roll. Dumheter! Skolans kompensatoriska roll, det vill säga dess uppdrag att ge alla elever en bra utbildning oavsett bakgrund, hotas bara av dålig kvalitet, aldrig av föräldrar som på olika sätt engagerar sig för sina barn. Läx-RUT är dessutom en reform som beräknas kosta 25 miljoner kronor fullt genomförd. I jämförelse kan nämnas att Stockholms Stads utbildningsnämnd har en budget på drygt 14 miljarder kronor.

Kvalitet
Kvaliteten i våra verksamheter är hög. Nyligen har vi fått en färsk brukarundersökning om äldreomsorgen som visar på mycket goda resultat. Men visst uppstår det brister, och vi kommer inte förtröttas i vårt arbete att utveckla kvaliteten. Staden behöver inte utföra allt, men självfallet alltid ta ett skarpt ansvar för de verksamheter som skattebetalarna både behöver och finansierar. Valfrihet, mångfald och kvalitetsarbete skall gå hand i hand.

Bostäder

Ett allvarligt hot mot tillväxt och utveckling är bristen på bostäder. Därför är det mycket viktigt att Staden 2012 uppnår och till och med överträffar målen för anvisad mark för bostadsbyggande och för antagna detaljplaner för bostadsbyggande.     Vi kommer i samverkan med alla branscherna inom byggsektorn jobba hårt för att omsätta dessa till inflyttningsklara bostäder.

Kulturtanken

Under 2013 hoppas jag att vi också kan presentera en del nyheter på kulturens område, i stadens egen regi eller i samarbete med andra. Ett rikt kulturliv är en viktig del av vår framtidsagenda. Kulturlivet skall vara fritt, och vi skall aldrig glömma hur mycket av kulturen som tack och lov lever och frodas utan politiker och skattekronor. Men på andra håll behövs det engagemang från Staden, och då tvekar vi heller inte att konkret visa det engagemanget.

I ”den lilla världen” hoppas jag att julen ger chans till kulturell återhämtning på flera sätt. Något vi verkligen ser fram emot är flera av de storslagna musikstunder som våra kyrkor erbjuder nu i juletid. Och den orörda boktraven i läshörnan kan kanske äntligen omsättas lite.

Jag vill önska er alla trogna läsare av veckobrevet
och bloggen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!


 

Löfvens skattechock större än Juholts

10 miljarder kronor – så mycket mer vill Socialdemokraterna höja skatten än vad Håkan Juholt föreslog i sin hårt kritiserade skuggbudget förra året. Totalt handlar det om 30 miljarder kronor i höjda skatter på jobb och företagande som Socialdemokraterna i årets skuggbudget lägger fram i riksdagen. Detta trots att Stefan Löfven har försökt profilera sig som en ny sorts socialdemokrat som vill värna näringslivet och skapa förutsättningar för fler jobb och tillväxt.

Alliansens fyra partiledare skriver i dagens Aftonbladet om den skattechock som väntar Sverige om en splittrad rödgrön regering skulle komma till makten. Partiledarna påpekar mycket riktigt i sin debattartikel att det är de unga som blir de största förlorarna med oppositionspartiernas budgetförslag. Höjda arbetsgivaravgifter och dubblerad restaurangmoms är några exempel på detta.

Den nya tiden för Socialdemokraterna som Stefan Löfven skulle representera blev kortlivad. Högre skattehöjningar än Juholt, en öppen partistrid om vinster i välfärden och inget tydligt regeringsalternativ till väljarna. Sverige förtjänar en bättre opposition än detta.

-Inget svar från Löfven om Förbifarten- Mitt veckobrev v.33

Stockholm i augusti
Augusti är en underbar månad i Stockholm, med flertalet aktiviteter. Stockholm Kulturfestival 2012 pågår denna vecka och avslutas på söndag med världens längsta bokbord längs Drottninggatan. I morgon har jag själv nöjet att välkomna publiken till Kungliga Operans Operakavalkad vid Gustav Adolfs Torg. Operakavalkaden är en av de hundratals programpunkter med fri entré under kulturfestivalen och är något jag verkligen ser fram emot.   

 

 

 

 

 

Under dagen pågår DN-galan, i morgon Midnattsloppet och i slutet av månaden uppträder världsartisterna Coldplay och Lady Gaga på Stockholm Stadion respektive Globen. Detta är bara ett litet axplock av det stora utbud som stockholmare och det ökade antalet turister erbjuds under årets augustimånad.

Löfven ger inget svar om Förbifarten
Denna vecka har varit starten för höstens politiska debatt. Socialdemokratiska riksdagsledamöter har i ett utspel i veckan öppet sagt att de tänker köra över Miljöpartiet i frågan om Förbifart Stockholm. Miljöpartiet kontrade snabbt med att säga att vid en eventuell rödgrön majoritet i riksdagsvalet 2014 kommer krav att ställas på att bygget av Förbifarten stoppas. Detta trots att stockholmarna har röstat fram en stor majoritet för Förbifarten i Stockholms kommunfullmäktige.
Stefan Löfven har lyst med sin frånvaro under detta öppna krig mellan hans riksdagsledamöter och Miljöpartiet – hans tänkta regeringspartner. I tisdags krävde jag svar från Löfven på min blogg att ta ställning i frågan och berätta om han tänker ge vika för Miljöpartiets utpressning. Vi får se hur länge Löfven lyckas undvika att ge ett tydligt svar. Tar det lång tid funderar jag på att sätta upp en klocka på min hemsida för att räkna tiden. Då kan Löfvens kollegor i både riksdagen och stadshuset se hur lång tid det tar för honom att ge dem stöd och därmed trovärdighet för sina utspel och löften om Förbifarten.

Veckans kulturtanke
I morgon går startskottet för årets Midnattslopp som sprangs för första gången för trettio år sedan. Vid första loppet 1982 deltog lite över 2 800 löpare, i fjol var det 24 000 anmälda och årets lopp blev fullsatt redan i maj. Det är en tradition som blivit en folkfest, och bäst av allt ger det många stockholmare den där extra motivationen som ibland behövs för att börja träna.

Mer information om Midnattsloppet samt kartor över områden som kommer stängas av på Södermalm finner du här.

 

 

 

 

Foto: Thomas Karlsson

På söndag avslutas Stockholms kulturfestival med världens längsta bokbord. Bokbordet sträcker sig längs Drottninggatan från Rosenbad ända upp till Centralbadet. Cirka 40 000 personer besöker bokbordet varje år och är väl värt ett besök.   

Trevlig Helg!

Snabb retur från MP

Den 10 augusti välkomnade jag här på bloggen Socialdemokraternas, lätt nymornade, tydlighet om att Förbifart Stockholm skall byggas oavsett vad Miljöpartiet anser. Men jag tillät mig också ett visst tvivel om Miljöpartiet verkligen avser acceptera detta och om Socialdemokraterna orkar hela sträckan ut, det gjorde de inte 2010 då Mona Sahlin till sist prioriterade Miljöpartiet och Vänsterpartiet före stockholmarnas vardag.

 
I dagens DN kom, det väntade, beskedet från Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och borgarrådet Daniel Helldén: Nej ingen Förbifart! De avser använda eventuell maktposition för att stoppa Förbifarten. Trots att den nu kommit så långt i planeringen, är finansierad och inte minst har ett brett stöd såväl politiskt som bland alla stockholmare som ibland misströstar i köerna.

Förbifarten är viktig för Stockholmsregionen men också för hela landet. Inte någon del av Sverige har råd med att den viktiga ekonomiska motorn i Stockholm-Mälardalen börjar hosta och hacka! Det räcker med att påminna om att denna region, enligt beräkningar från i våras, står för hälften av statens skatteintäkter.

Förbifaren är avgörande för att vår region inte skall klyvas i två delar, där regionens södra del har brist på jobb. Drygt 135 000 personer pendlar dagligen från söder till norr och drygt 52 000 i andra riktningen. Det är deras vardag och möjlighet till försörjning frågan handlar om. I det perspektivet kan den stora investeringen om 28 miljarder absolut motiveras.

Miljöpartiet ser kampen mot Förbifarten som en kamp mot privatbilismen. Redan det är en verklighetsfrånvänd hållning, den privata bilen spelar en viktig roll i dagens transportsystem och kommer att göra det även i morgondagens. Men långt miljövänligare i takt med forskning, teknisk utveckling och ställda krav från konsumenter och politik.

Men Förbifarten ska också användas till kollektivtrafik. En stor del av Stockholms och Sveriges kollektivtrafik består av bussar, och bussar behöver också bra och trygga vägar. Det går inte att ställa Förbifarten i någon slags motsats till utbyggd kollektivtrafik. För att Stockholm ska fungera, måste tillväxten fortsätta för att trygga välfärden samt att klimatmålen uppnås, krävs både och.

Så nu står vi politiskt på samma position som inför valet 2010.  Vi moderater är tillsammans med alliansens övriga partier tydliga med att Förbifarten skall byggas, och vi har också tagit ansvar för att inte minst via trängselskatterna finansiera detta. Socialdemokraterna säger, precis som 2010 då de till sist svek sin hållning, att det vill bygga Förbifarten men också vill regera med Miljöpartiet. Och Miljöpartiet säger att Förbifarten absolut inte ska byggas.

Det enda säkra garantin är således fortsatt majoritet för Moderaterna och Alliansen. Men breda överenskommelser är viktiga när det gäller stora satsningar på infrastruktur, och Socialdemokraterna är mer än välkomna i sådant samarbete.  Men Veronica Palm och Mikael Damberg får ursäkta, men ska deras utspel nu få någon trovärdighet krävs det att den annars så tystlåtne partiledaren Stefan Löfven blir MYCKET TYDLIG mot Miljöpartiet i denna fråga. Är han beredd att vara det?