Stärkt stöd för Förbifart Stockholm

I dag släpptes en oberoende opinionsmätning om Förbifart Stockholm av DN/Ipsos. Den visar att stödet för Förbifart Stockholm vuxit till 72 procent från det redan höga stödet i mätningen augusti 2010. Resultatet i mätningen förvånar mig inte då stockholmarna har väntat länge på att få en förbifart. Till skillnad från Miljöpartiets nuvarande företrädare förstår stockholmarna att investeringar som görs i förbifarter både kommer korta restiden för bussarna och förbättra miljön.

Nästa år öppnar Norra Länken vilket är en typ av förbifart. Redan då kommer vi att kunna se fördelarna av en förbifart genom minskad tung trafik, bättre luft och ökad framkomlighet i delar av innerstaden. Då kommer Miljöpartiets tomma argument och vilseledande kampanjer mot Förbifart Stockholm att falla än mer platt.

I motsats till Miljöpartiet vill vi inom Moderaterna satsas på alla former av kollektivtrafik och miljösatsningar. Därför ställer vi inte vägar mot spår, tunnelbanan mot bussar eller pendeltågen mot förbifarter. Miljöpartiets ideologiska skygglappar kommer aldrig få gå förre miljön eller stockholmarnas bästa i Alliansens Stockholm. Om Karin Wanngård (S) kan garantera det samma i ett eventuellt rödgrönt Stockholm är tveksamt.

Senaste hotet från Vänsterpartiet riktat mot Löfven

Alla tidigare socialdemokratiska statsministrar har vägrat att släppa in Vänsterpartiet i en regering. Att Stefan Löfven (S) inte vill gå till val på att bryta den traditionen är förståeligt, men han är skyldiga väljarna ett tydligt svar – kommer en eventuell socialdemokratisk statsminister tillåta att vänsterpartister får ministerposter

I dagens Svenska Dagbladet kan vi läsa om att vänsterledaren Jonas Sjöstedt också otålmodigt väntar på svar. Enligt hans mening har Socialdemokraterna inget annat val än att släppa in dem i en regering. Om inte, lovar Sjöstedt att Vänsterpartiets kommer lägga ner sina röster i riksdagen då de vägrar att aktivt stödja en regering de inte sitter i.

Frågan är nu om det över huvud taget finns ett rödgrönt alternativ. På den ena kanten hotar Vänsterpartiet till sig ministerposter och i den andra kräver Miljöpartiet både ministerposter och att Löfven tvingar Karin Wanngård (S) att bryta sitt löfte om Förbifart Stockholm. Ett regeringsalternativ som bygger på hot och misstro är inget alternativ utan helt enkelt ett skräckscenario.

S måste ta ställning för Stockholmsöverenskommelsen

Den senaste veckan har varit ett intensivt avsnitt i MP:s förtalskampanj mot Förbifart Stockholm. Tyvärr låter Socialdemokraterna sig dras med i denna kampanj och skapar osäkerhet och oro kring utvecklingen av regionens tillväxtförutsättningar. Nu måste (S) tydligt visa att de fortfarande står bakom Stockholmsöverenskommelsen och Förbifart Stockholm, annars riskerar de att skapa osäkerhet och oro för Stockholms och stockholmarnas framtida välfärd och välstånd.

I veckan gjorde Miljöpartiet ett märkligt utspel om att Förbifart Stockholm kommer bli 17 miljarder dyrare än väntat. Ingenting i veckas rapportering är nytt. Förbifarten finansieras till 80 procent av intäkter från trängselskatten, vilket innebär att Trafikverket lånar ihop pengarna och räntekostnaden blir därför synlig. Vanligtvis finansieras infrastrukturprojekt med anslag från staten. När staten lånar pengar för att finansiera dessa investeringar uppstår också en räntekostnad, men den är inte synlig i andra infrastrukturprojekt. Miljöpartiets Blombäck och Helldén är väl medvetna om detta, men väljer ändå i sitt fundamentalistiska motstånd till nya väginvesteringar att tumma på tydligheten och medvetet vilseleda stockholmarna. Finansieringen genom trängselskatt innebär att andra infrastrukturprojekt som är viktiga för kollektivtrafiken och regionen som helhet kan genomföras tidigare än de annars hade kunnat.

Grunden för detta är Stockholmsöverenskommelsen från 2007. Den utgör ett samlat paket för infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen och är av central betydelse för regionens utveckling. Det är ett avtal som staten, Stockholms läns landsting och Stockholms läns kommuner förhandlat fram som säkrar anslag och medfinansiering i för regionen nödvändiga infrastrukturinvesteringar. Överenskommelsen har beslutats av förtroendevalda från hela Stockholms län på samtliga beslutsnivåer – regering, landsting och kommuner. I överenskommelsen finns en tydlig prioritering kring vilka satsningar som ska göras och i vilken ordning, däribland Förbifarten. Den stod Socialdemokraterna bakom.

Därför är det oroande att (S) nu brister i sin tydlighet om stöd för dessa satsningar. När oppositionsborgarrådet Roger Mogert (S) i TV4 Stockholm (16 maj) uttalar sig om trängselskatten och säger att ”Det är en ren skandal i sig. Pengarna skulle gå till både vägar och kollektivtrafik.”, framstår han inte enbart som icke-påläst, utan skapar också frågetecken kring huruvida (S) fortfarande står bakom Stockholmsöverenskommelsen och Förbifarten. Eller tänker ni nu riva upp den och riskera samtliga satsningar i överenskommelsen? Oppositionsborgarrådet Karin Wanngård (S) har tidigare sagt att ”Förbifarten är en förutsättning för Stockholms tillväxt”. Står hon nu bakom sina partikamrater?

Förbifart Stockholm är inte bara ett viktigt infrastrukturprojekt för Stockholms transporter och bilister, det är även ett kollektivtrafikprojekt. Mogert (S) verkar glömma att kollektivtrafiken också färdas på väg. SL planerar för flera snabbusslinjer som kommer att trafikera sträckan. Avlastningen som Förbifarten innebär skapar dessutom möjligheter för utökade kollektivtrafikfiler längs exempelvis Essingeleden. Förbifarten minskar sårbarheten i hela stockholmstrafiken.

Vi tror på Stockholmsöverenskommelsen. Vi har tillsammans med regionens förtroendevalda förhandlat fram en historisk satsning på Stockholmsregionens infrastruktur som är nödvändig för att ta vara på regionens tillväxt- och jobbskapande möjligheter.

Socialdemokraterna är skyldiga stockholmarna svar vad gäller detta historiska och viktiga infrastrukturprojekt: Står ni fortfarande bakom Stockholmsöverenskommelsen och Förbifart Stockholm, eller tänker ni riva upp den och riskera samtliga satsningar i överenskommelsen?

Sten Nordin (M), finansborgarråd i Stockholms stad

Ulla Hamilton (M), trafikborgarråd i Stockholms stad

 

 



Geo-tag: Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Fråga till Karin Wanngård (S)

Tidigare i våras presenterade Socialdemokraterna delar av sin ekonomiska vårmotion där de med fin retorik talade om fler jobb till unga. Samtidigt föreslår de fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, en fördubblad restaurangmoms och skattehöjningar för jobb och företagande på totalt 30 miljarder, vilket slår hårdast mot just ungas jobbchanser.

Stockholm har idag tack vare låga skatter och en aktiv jobbpolitik från Alliansen en, i jämförelse med andra storstäder, lägre ungdomsarbetslöshet. Men det räcker inte. Alla insatser måste till, och alla måste vi hjälpas åt för att göra det lättare att anställa unga.

I ljuset av det måste jag fråga Karin Wanngård (S): hur kan du som ledare för socialdemokraterna i Stockholms Stadshus tro att jobben blir fler av skattehöjningar på 30 miljarder på arbete och företagande?”

Stockholmare blir stora förlorare på rödgrön kompromisspolitik

Vid gårdagens kommunfullmäktigesammanträde togs flertalet viktiga beslut. En offensiv cykelplan som ska fördubbla antalet cyklister i staden samt markanvisning och detaljplaner för mer än 1 000 nya bostäder är bara några exempel. Stockholmsalliansen har en tydlig framtidsinriktad agenda och för varje kommunfullmäktige ser vi till att staden tar ett steg framåt. Något liknande ser vi inte hos oppositionen.

Att leda Stockholm innebär att ta ansvar för stadens utveckling och bostadsbyggande – ett ansvar som oppositionen inte är redo att ta. Något som blir allt mer tydligt för varje kommunfullmäktige är att oppositionen står utan gemensam vision för Stockholms framtid. Medan Miljöpartiet i går valde att rösta emot en detaljplan för 165 bostäder i Kristineberg tog Vänsterpartiet strid mot att bygga 850 bostäder i Bromma. Hur Socialdemokraterna tänker sig att forma ett eventuellt samarbete efter nästa val är för mig obegripligt. Risken är betydande att Karin Wanngård i ett sådant läge tvingas offra viktiga satsningar för jobb, transporter och bostäder i tuffa förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Några 100 000 nya bostäder till 2030 kan en röd-grön majoritet inte leverera, det visade sig tydligt igår kväll. Klart är att stockholmarna blir förlorare om de rödgröna får ett tillfälle att kompromissa fram beslut i Stockholm.

Betydelsen av låg kommunalskatt ska inte underskattas – Mitt veckobrev v.5

Stadens skattesänkningar har haft stor betydelse
Förra veckan kom årets första lönebesked ner i brevlådorna runt om i Stockholm.  I Sverige höjdes skatten i 89 kommuner och sänktes i endast sju. Sex av de sju kommunerna där skatten sänktes ligger i Stockholms län och Stockholm stad är en av dessa. Vid årsskiftet sänktes kommunalskatten med 15 öre i staden. En sänkning som kanske inte är så märkbar i sig, men den är en viktig del i helheten. Att Stockholm under den moderatledda alliansen värnar om finanserna och sänker skatten när utrymme ges, har stor betydelse i längden. En person med en månadslön på 25 000 kr betalar nu 7 170 kr mindre i kommunalskatt per år än genomsnittet i landet. Det är en väsentlig skillnad som inte bör underskattas.

Starkare ekonomi bland hushållen
Tillsammans med Alliansregeringens satsning på jobbskatteavdrag och den höjda gränsen för statlig skatt som inträdde vid årsskiftet, sänks skattebördan ytterligare för främst låg och medelinkomsttagare. Alliansens skattelättnader har stärkt hushållens ekonomier och Stefan Löfven talar tyst om den skattechock som väntar om han får sin vilja igenom efter nästa val. För Stockholm och landet kan detta slå mot tusentals jobb.      

Löfven (S) slår Juholt (S) i skattehöjningar
Under det år som gått sedan Löfven blev partiordförande har Socialdemokraterna försökt sätta bilden av en socialdemokrati som prioriterar jobb och en företagsvänlig politik. Ett försök som dock inte når ända fram. Bilden bekräftas av Socialdemokraternas senaste skuggbudget där miljonsatsningar på jobb och företagande överskuggas av en skattechock i miljardklassen. Stefan Löfvens ”affärsplan” innebär de facto förslag om skattehöjningar på arbete och företagande som är större än både Mona Sahlins och Håkan Juholts. Det vill inte säga lite.
Läs mer

Delar Wanngård (S) Vänsterpartiets och Hellmark Knutssons (S) negativa inställning till Söderstadens utveckling?

Med förvåning tar Socialdemokraterna i landstinget, med Helene Hellmark Knutsson (S) i spetsen, armkrok på Vänsterpartiets negativa inställning till utvecklingen av Söderstaden. Den stadsdelsutveckling som nu sker i Söderstaden inkluderar numera världens första centralt belägna IKEA-varuhus, en galleria samt nya bostäder och kontorsplatser. I år invigs också Stockholms nya multiarena, Tele2 Arena. De satsningar som görs skapar både nya arbetstillfällen och efterlängtade bostäder i Söderort.

Bostäder har hela tiden varit ambitionen att lyfta fram liksom att försäkra en god kommunikation till och från området. Som jag skrev på bloggen i går finns redan långtgående planer som kommer att tillgodose båda dessa delar. Trots det väljer (S) att gå armkrok med (V) och kritisera de stora möjligheter som nu öppnar upp sig. Frågan är var Karin Wanngård (S) väljer att landa i frågan? Kommer hon att stödja utveckling av Söderstaden eller ställa sig sida vid sida med Hellmark Knutsson och Vänsterpartiet?

Reflektioner från gruppledardebatten

Det var inte många svar jag fick från Karin Wanngård vid budgetdebattens inledande gruppledardebatt. Socialdemokraterna säger nu att de vill utmana vår jobbpolitik. Med vad undrar man då? Deras huvudnummer är den s.k. ”Sigtunamodellen” där ansvaret för bidrag till arbetslösa flyttas från kommunen till staten. Men vänta nu, ger det fler jobb? Vad vi moderater kan leverera är starka finanser som skapar utrymme för offensiva investeringar – 1,4 mdr på ett nytt studentcampus på Albano, Life-science i Hagastaden, ny spjutspets för miljön i Norra Djurgårdsstaden. Jobbtorgen som vi införde 2008 har öppnat möjligheten för 17000 stockholmare att gå från bidrag till egen försörjning genom arbete eller utbildning. Till dessa jobbtorg röstade Socialdemokraterna nej.

 
Bilden ovan en visionsbild på nytt studentcampus i Albano

Med Miljöpartiets Daniel Helldén debatterade jag främst behovet av kommunikationer för den växande staden. Miljöpartiet har en växande lägg ner och stoppa lista. Bromma, med 2 miljoner årliga resenärer, skall läggas ner, Förbifarten och Österleden skall stoppas. Min fråga hur stockholmarna i framtiden skall ta sig till jobben klingade obesvarad.

Vänsterns Ann-Margarethe Livh talade om stockholmskvinnan Lena i Hökarängen som jobbar i hemtjänsten. Jag välkomnade det exemplet, just Lena har vunnit på Alliansens politik, nationellt och i Stockholm. En dryg månadslön i skattesänkning för att kunna leva på sin lön, kvalitet och valfrihet i förskolan och skolan om Lena har barn, fler möjliga arbetsgivare inom äldreomsorgen om Lena vill gå vidare. I vänsterns samhälle möts Lena av monopol vart hon än vänder sig. Det är Lenas livschanser som ökat med moderat politik.

Ska S lyckas köra över MP?

I dagens DN Stockholm intervjuas riksdagsledamöterna Palm och Damberg tillsammans med sin nyanställda kommunikationschef Lisa Hedin, till vilken man uppenbarligen knyter stora förhoppningar. Första utmaningen för henne är tydligen att Socialdemokraterna i Stockholms stad respektive övriga Stockholms län skall kunna prata med varandra (!?).

Det finns naturligtvis anledning att välkomna att duon Palm/Damberg nu vill stå fast vid att Förbifarten skall byggas. Liknande tongångar kom från Karin Wanngård när hon tidigare i sommar replikerade på en artikel från Ulla Hamilton och mig. Miljöpartiet ska ”köras över” är det underliggande budskapet. Men hur trovärdigt är det? Vi hörde precis samma tongångar från Carin Jämtin förra mandatperioden, men istället körde Sahlin över Jämtin. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vägde tyngre den gången.

Veronica Palm luftar trots det drömmen om att i Stadshuset få bilda majoritet med just Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Och det förstår jag, dessa tre partier finner ofta varandra i olika förlegade och dammiga vänsterståndpunkter; mot valfrihet och modernisering. Men – både MP och V är ju motståndare till Förbifarten, och vem kan lita på att de i en så stor fråga skulle låta sig styras av en socialdemokrati som kanske inte ens har fler mandat än de andra två tillsammans?

Fler hyresrätter och amortering av bolån – varför inte göra både och Wanngård?

Stockholms Socialdemokratiska oppositionsborgarråd Karin Wanngård kritiserade igår mitt uttalande i DN om att jag önskar att se en reform som skulle öka svenskarnas amortering på sina bolån. Hon säger att jag ”istället” ska fokusera på att se till att bygga fler hyresrätter. Min fråga till Karin Wanngård blir då självklart, varför kan vi inte göra både och? Förra mandatperioden lovade vi att bygga 15 000 nya bostäder med ett mål på minst 40 procent hyresrätter. Resultatet blev 40 procent hyresrätter av mer än 17 000. Vi slog med andra ord vårt eget vallöfte med 20 procent. Vi har därför höjt vår ambition på 20 000 nya bostäder för denna mandatperiod och allt tyder på att vi kommer uppnå även det målet.

Det var hennes f.d. partiledare Göran Persson som mycket effektivt sa att ”den som är satt i skuld är icke fri”. Att en socialdemokrat kritiserar ett förslag som skulle leda till minskad skuldsättning är för mig förvånande. Men jag kanske inte borde vara förvånad. Sedan Göran Perssons tid har Socialdemokraterna återgått till att föra en politik som ofinansierat lovar allt till alla.

Det glädjer mig dock att samtidigt som Karin Wanngård skickar ut ett pressmeddelande som kritiserar mitt uttalande så skriver hennes närmaste kollega Tomas Rudin på sin blogg: ”Jag är öppen för och intresserad av en diskussion kring hur vi kan komma tillrätta med problemen på Stockholms bostadsmarknad, både bristen och belåningen.”  Vidare skriver han: ”Jag har vid flera tillfällen påtalat problemen med hög belåningsgrad bland stockholmarna” och att han gärna vill ”diskutera” frågan med mig. Det är positivt med diskussioner. Jag ställer mig dock frågan med vem skall jag ha dessa diskussioner, Wanngård eller Rudin?